Tillverkningsprocessen
Tore var en oerhört skicklig tecknare. Han började alltid med att teckna figuren han ville göra. Han hade lätt för att få fram de karaktärsdrag som han ville skapa hos sina figurer.
När han var helt nöjd med teckningen tog han en lerklump. Formade den efter teckningen. Det kunde gå åt en hel del lerklumpar innan han var nöjd med det uttryck som han tyckte var så viktigt. Det vara bara Tore själv som kunde göra dessa "original". Av detta "original" gjöt han sedan en gipsform i två halvor. Över- och underdel.
När sedan produktionen skulle starta så tog man lera, rullade till en "korv", olika grov och lång beroende på hur stor figuren var. Denna korv pressade man ner i underdelen sedan lade man på överdelen och pressade ihop. Formen hade hål där alla överskottslera pressades ut. Sedan delade man på formen. Plockade loss figuren. Ansade bort alla överskottslera. Använde speciella träverktyg och lite vatten för att få en slät och fin figur. En del kompletterande detaljer var man i vissa fall tvungen att gör nu eftersom gipsformen inte fick med allt. Bl.a. gjordes signeringen i den våta leran. Även "fjällningen" som vissa djur har gjordes nu med ett litet verktyg som Tore själv tillverkade. Trollen fick sitt hål för öronringen i detta skede också medans leran var mjuk. Sedan fick figuren stå och torka.
När de var så pass torra att de gick att hantera så ställdes de in i ugnen för "skröjning". Skröjning innebär att de torkas, i 800°C i 5-6 timmar, till terrakotta. Trollet på bilden är bara bränd till terrakotta. Sedan plockade man ur ugnen och figurerna fick stå och svalna. Därefter lade man på glasyr (färger). Man skulle inte måla utan mer lägga på ett tjockt lager med hjälp av en pensel eller, om stora delar skulle ha samma glasyr, så kunde man doppa i glasyren. Detta skedde ofta med gubbarnas underdelar, där många har svarta byxor. Sedan brändes figuren på nytt i ugn. Nu i 980°C i 5-6 timmar. När detta var klart och figurerna svalnat kunde de nu kompletteras med metallringar i öronhålen eller andra atteraljer som t.ex fiskspö etc.
Om det var en väldigt stor figur man skulle göra var man tvungen att, innan man tog ut figuren ur gipsformen, gröpa ur botten så att man på det sättet minskade mängden lera. Annars var risken stor att den skulle spricka vid skröjningen.
Vissa figurer hade en utformning som man inte till alla delar kunde göra i en och samma gipsform. Då gjordes delarna i olika formar. När man sedan tog ut delarna från sina respektive formar så limmade man ihop delarna med "slickers". Detta "slicker" var torkad lera som legat i vatten och blivit till en lervälling.
När Tore startade sin verksamhet fanns inga lämpliga ugnar för det behov han hade. Det var en av hans bröder som var instrumentmakare som byggde dessa ugnar. Det fanns tre ugnar. Varav en var lite större. De var toppmatade och kunde ta emot flera nivåer av figurer. Oftast körde man igång ugnen på kvällen och tog ut figurerna på morgonen.